onsdag 26 augusti 2009

Länge leve unionen...




Som mamma till en 22åring har man inte nåt att säja till om tyvärr. Den "rätten" upphör ju när dom fyller 18... Men rätten att hoppas kan ingen ta ifrån en...och det är vad jag gör. Jag hoppas innerligt att dessa två KAN å KOMMER att reda ut allt så småningom och bli tillsammans igen... och att unionen fortsätter leva ;)

3 kommentarer:

Jenniejummie sa...

Man lever ju på hoppet säger "dom"

Jag hoppas oxå...

Kram!

Anonym sa...

Det hoppas verkligen jag också, tänk om dom inte va så j...a vrånga (heter det så på svenska)och kunde svälja stoltheten bägge två. Dom passar ju så bra tillsammans. ;0) Monica

Ninni sa...

Ja Mocki det heter vrång även på svenska(kollade med 08an för säkerhetsskull)
Ja dom 2 har verkligen äktenskapstycke...eller hur?
MenMen...vi får väl ha tålamod.hmhm...å se tiden an....