En månad....

EN enda kort liten MÅNAD av saknad :(
Idag är det exakt en månad sen vår älskade lilla mamma somnade in...
Börjar äntligen kunna KÄNNA igen...Månaden som gått har jag bara känt...INGET... varken sorg glädje hunger törst eller nåt annat.Bara en enda stor tung tomhet.
Har insett att detta är inget dåligt skämt... Hon kommer ALDRIG att komma tebax...
Igår va syster å jag å träffade diakonissan å pratade om hur vi ville ha begravningen och vi kommer att få det nästan exakt som vi ville ha den,ljus å lättsam ska den bli. Precis som mamma ville ha den,med bara släkt och familj!!
Sen får kärringarna på byn tänka precis va dom vill om den saken,det skiter vi totalt i...

Faan mamma,vi kom hem från Holland i måndags å jag ville ju berätta om vår resa å visa dej alla foton jag tagit.... jag vet ju att du skulle älskat bilderna från Keukenhof :(

Träffade en tant på kyrkogården igår som berättade att hennes mamma gick bort 1983 och att hon FORTFARANDE lyfter luren för att ringa henne...
Vår mamma har varit borta EN enda liten ynka månad....

Grattis på din namnsdag förresten lilla mamma <3

Var det de HÄR du syftade på förresten när du tog mej i handen kvällen innan du dog och sa: Bli inte arg på mej nu Ninni... å när jag frågade varför i hela världen jag skulle bli arg på dej för så sa du inget mer.
Kände du på dej?? Visste du???

Torsdag förmiddag...börjar faktiskt känna mej liite piggare tackålov.

Har börjat packa så smått,imorrn åker vi ju ner till Lotta för att på måndag morron fortsätta till Holland! Ska bli så otroligt skönt att få komma härifrån ett tag och göra nåt kul.

Skingra tankarna lite...

HUR går man vidare??

Våran älskade lilla mamma finns inte mer :( Hur får man vardagen att fungera någorlunda normalt igen?? Den kommer ju ALDRIG mer att BLI normal... Jag har pratat i telefon med mamma nästan dagligen sen jag flyttade hemifrån som tonåring ju...HUR gör jag nu? Å imorrn Å nästa dag Å nästa Å..... Just nu känner jag bara en fruktansvärd förlamande trötthet trots att jag sover som en klubbad oxe på nätterna... det är helt normalt sa doktorn... kroppen är som i ett chocktillstånd... Hur kommer det att bli när chocken försvinner å man kopplar på hjärnan igen...när ALLA tankar och känslor kommer?? Jag bävar...jag VILL INTE BEHÖVA UPPLEVA DET HÄR!! Jag vill ha min mamma tebax...NU!!