En månad....

EN enda kort liten MÅNAD av saknad :(
Idag är det exakt en månad sen vår älskade lilla mamma somnade in...
Börjar äntligen kunna KÄNNA igen...Månaden som gått har jag bara känt...INGET... varken sorg glädje hunger törst eller nåt annat.Bara en enda stor tung tomhet.
Har insett att detta är inget dåligt skämt... Hon kommer ALDRIG att komma tebax...
Igår va syster å jag å träffade diakonissan å pratade om hur vi ville ha begravningen och vi kommer att få det nästan exakt som vi ville ha den,ljus å lättsam ska den bli. Precis som mamma ville ha den,med bara släkt och familj!!
Sen får kärringarna på byn tänka precis va dom vill om den saken,det skiter vi totalt i...

Faan mamma,vi kom hem från Holland i måndags å jag ville ju berätta om vår resa å visa dej alla foton jag tagit.... jag vet ju att du skulle älskat bilderna från Keukenhof :(

Träffade en tant på kyrkogården igår som berättade att hennes mamma gick bort 1983 och att hon FORTFARANDE lyfter luren för att ringa henne...
Vår mamma har varit borta EN enda liten ynka månad....

Grattis på din namnsdag förresten lilla mamma <3

Var det de HÄR du syftade på förresten när du tog mej i handen kvällen innan du dog och sa: Bli inte arg på mej nu Ninni... å när jag frågade varför i hela världen jag skulle bli arg på dej för så sa du inget mer.
Kände du på dej?? Visste du???